De var på fest - sen strypte han Marie
På några ögonblick
var hennes liv förbi
Hon hade väl sagt något dumt
inte bara suttit där stumt
Så när porten slog igen
åkte hon på en nit
Det bara small, så sa han i Sal 5
Jag var så ruskigt full
när vi kom hem igen
Hur kunde hon såra mig så
trampa på min ömma tå
Jag såg rött, sen minns jag inte
vad som hände sen
De var på fest, så blir det aldrig mer
Det var rätt roligt där
och det kom fler och fler
Kalas kan väl spåra ur ibland
Man är ju inte mer än man
Man har väl känslor som kan såras
Det går upp och ner
Han lever vidare, men inte hon
Tänk vilken ljudvolym
det var på stereon
Persiennen hade han fällt
Ja, men det var ju ändå kväll
Man vill inte ha nån insyn
i sin egen zon
De var på fest, sen strypte han Marie
Och nu är även hans
normala liv förbi
Klockan åtta varje kväll
blir han inlåst i sin cell
Och han drömmer om den dag
han äntligen blir fri
Han är en vanlig man, som du och jag
Han har problem
men de är nog av samma slag
Vi tar förstås avstånd från hans sort
Såna som han ska hållas kort
Vi är friska, han är sjuk
Natten förbyts i dag
måndag 4 maj 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Även jag har undrat ... man behöver väl inte ha så stor fantasi för att ana att även för mördaren är det en tragedi att ha mördat ... vilka budskap snurrade i hans huvud ... vilka tvång hade han på sig, i sig, omkring sig? Hur gör man en man så labil att han mördar? Vad hade vi kunnat göra istället?
/D - som vanligt
Det är naturligtvis så att det går att finna bakomliggande orsaker till att någon tar till [över]våld. Men jag är lite emot att göra bödlar till offer. Jag anser att man själv har sista ordet när det gäller sina handlingar.
Fast jag gör inte bödeln till offer, tycker jag. Vems skulden är framstår tydligt: han hade (här, men mönstret är vanligt)fällt persiennerna och skruvat upp ljudet på stereon. Det är så det brukar gå till. Det är vanligt att gärningsmännen säger "Det bara small", men så är det inte.
Men sen är det också så att man inte kan döda en människa utan att döda sig själv.
Niklas, har du verkligen på fötterna när det gäller det sista du skriver. Hur förklarar man dödande som beordrats, i vissa extrema lägen som krig kan det antagligen vara motsatsen; om du inte dödar blir du dödad själv. Jag har givetvis inte några snygga referenser men har läst om personer som dödades när de vägrade delta i arkebusering. Nu ligger det inte i samma kategori som det du skriver om. Kanske någon slår ihjäl mig när jag säger att nödvärn skulle kunna vara ett sätt att överleva även om man dödar en person, till exempel någon som försöker slå ihjäl en själv. "Marie" lever inte i dikten men inte hade hon varit "död" om hon hade kunnat med dödligt våld slagit tillbaka, snarare hade hon varit fri, eller...
Din invändning är förstås alldeles korrekt. Det jag menar är inte dödande i nödvärn. Jag menar att den som mördar någon annan - utan att se sig tvungen till det, utan att befinna sig i en nödvärnssituation, i krig eller andra extrema omständigheter - "dödar" även sig själv.
En analogi är att den som under många år misshandlar någon annan psykiskt eller fysiskt. Offret kan ibland resa sig och gå. Men förövaren måste för alltid leva med sig själv, instängd i sina vidrigheter, oförändrad sen den dag han förändrades till förövare. Eller hur kan man t.ex. leva med minnet av att man givit en tonåring jungfrusilen? Det urholkar själen, och jag tror inte att ens den som aldrig ångrar sig, aldrig ser tillbaka, aldrig inser att hans beteende har skadat andra, inte kan sägas leva ett fullvärdigt liv.
Orkar inte ändra korrfelen ovan, men du inser nog vad jag menar...
Ja du Niklas egentligen tycker vi nog lika, fast jag måste säga att jag träffat på ett antal människor som lyckats borttränga det mesta det gjort och "börjat" om som om de inte gjort någonting mördande. Fast hörru var det inte du som inte gillade att skriva bunden text, för att inte gilla det är du väldigt bra på det, nästan så man kan tro att du gillar det i smyg eller så!
Kram
Ähum. Som du vet har även jag viss erfarenhet av sånt.
Och den här versen borde inte ha fått stå kvar så länge, den är ju bara strunt. Men jag hinner inte blogga.
Skicka en kommentar