Avsvällande bögporr

En gång i världen var bögar och transor såta vänner. En gång i världen tilltalade bögar ofta varandra med "hon" eller flicknamn. En gång i världen var bögarna ett slags könsöverskridande alternativ till den heterosexuella manligheten. En gång var After Dark i Stockholm eller Madame Arthur i Köpenhamn en fristad för homosexuella män av alla kulörer, och för en del flator med. Men så började marschen in i machoidealet, och ingenstans är det tydligare än i bögporren. I nio fall av tio - minst - handlar bögporr om över- och underordning, om uniformer och tvång, om att ta den som en karl. Heteroporr frossar för all del också ofta i "cum-sucking sluts" och "gagging whores", i objektifiering och förnedring, men bögporren är fanimej helt besatt. Det är sällan man ser något som ens vagt påminner om ett jämställt förhållande där kärlek (plats för skratt) och ömsesidighet (mer skratt) ges något utrymme. Kyssar? Nä, om man inte räknar den där sortens kyss där man liksom kräks in sin tunga i den andre, äckelkyssen, sperma- och pisskyssen. Nej, det ska fistas och felchas och smiskas och tvingas på knä inför den svällande manbarheten. Det är långtråkigt så det förslår, precis som heteroporr. Men det är inte min egentliga invändning. Det jag har emot bögporren är att den är machoporr. Och det jag har emot bögar är att de i nio fall av tio är byxbögar, som Johanna M. på Qruisern en gång döpte dem till (kärlek till dig för det!). De är alltså "straight-acting", vill vara precis så maskulina, ofjolliga och svaghetsföraktande som de tänker sig att riktiga, heterosexuella karlakarlar är.

Fortfarande tar många homosexuella unga män livet av sig i diverse eländiga småstäder. De utsätts för samma underordning och förnedring som glorifieras i bögporren - kanske det borde stämma till eftertanke? Men nej, sånt får man inte ens antyda för då är man sexualfientlig eller pryd eller (gud bevare oss) feminist. Tom of Finland ska det vara för hela slanten, grymtande muskelpullor som smiskar och sprutar ner med samma varma själ. Det är Befriande. I bögporren får bögarna äntligen vara det de förnekas av samhället: riktiga män. Jag blir så trött.

Men är det inte bara bilder? Oförargliga fantasier? Jag är inte så säker på det. Vi påverkas av allt vi ser. Bögporren, SM-kulturen och offentliga läderbögerier gick i spetsen för den baklängesmarsch in i heterovärldens maktordningar som har resulterat i alla dessa stereotypa bögar jag möter på Libra och Side-Track, på Torget och Mälarpaviljongen och Göken och SLM och... Rutiga kortärmsskjortor, kort hår, platta magar, dyra jeans och ytliga samtalsämnen står mig upp i halsen. Jag kan inte skilja Thomas från Andreas från Stefan från Johan och snälla, snälla, snälla: Kan jag inte få byta bort er? Kan ni inte bli de bortbytingar som bögar var förr? Kan ni inte försöka vara lite, lite subversiva? Måste ni rösta på Moderaterna hela bunten? Drömma om radhus? Sola i Sitges? Det är lika långtråkigt att betrakta er som den femtielfte bögrullen med Den Stränge Militären.

Det finns undantag. Ljuvliga undantag som Marco. Roliga, spirituella och vidöppna (och då menar jag inte På Det Viset) män som faktiskt har dragit några slutsatser av att man än i dag i det toleranta Sverige kan bli nerknackad för att man håller sin pojkvän i handen på gatan. De är sorgligt få, men jag hoppas att de fortsätter att existera. Jag skulle inte byta bort dem för allt Crisco i San Francisco.

så dog sig-britt johansson

Sig-Britt låg död i sin säng i går morse. Det var inte oväntat eftersom Sig-Britt skulle fylla 84 år i augusti och länge hade varit skröplig och sängliggande. Hon efterlämnar en handväska, inköpt för över 20 år sen. Innehåll: en näsduk av bomull, ett slitet bröllopsfotografi från 40-talet, en kam av metall och några småmynt som för längesen upphört att gälla som betalningsmedel. Inga nycklar.

"Pappan, förlossningen och sexet"

Någon startar en tråd om detta på Feminetik, och jag blir ganska irriterad, så nu citerar jag mig själv:

Själv tycker jag att förlossningar är den mest fantastiska erfarenhet man kan gå igenom. Det är en hisnande känsla att först veta att nu är det obevekligt, det här tar inte slut förrän barnet är fött. Och sen att få se det barn man har drömt och fantiserat om i alla dessa månader, att få se dess ansikte, att få hålla i det där lilla kladdiga kräket med sina spinkiga ben och skrynkliga fötter, att få klä på det första gången, lägga det vid mammans bröst. Att få ligga bredvid det nyfödda barnet den första natten, känna hur det luktar lite som en hundvalp, ta dess lilla hand i sin. Och så veta att allt det här är tack vare kvinnan som har burit det under sitt hjärta under långa och jobbiga månader med hoppressade inre organ, taskig lungkapacitet, trötta ben och svajigt blodvärde, en kvinna som har pressat fram ett barn medan fogarna i bäckenet bokstavligen knakar och smärtan gränsar till det outhärdliga... Att sen få ligga tillsammans med den där lilla bebben mellan sig och tårarna aldrig vill sluta rinna för att man är så lättad och tacksam och rörd - allt det där är så fantastiskt och fyller mig med en sån kärlek till barnet och mamman och livet att jag inte kan begripa hur man som man kan tappa lusten. Faktiskt. Jag förstår det bara inte. JUST det att en födande kvinna INTE är nån jävla Barbie utan själva inkarnationen av kroppslighet med allt vad det vill säga av blod och smärta och skit och svett och LIV - just det är ju fullständigt fantastiskt! Ni män som ryggar inför själva livet när det erbjuds er på ett FUCKING SILVERFAT! går miste om hela poängen med vad det innebär att vara människa och att få barn och att älska den kvinna som föder fram det. Snälla, snälla, snälla - försök att tänka lite mindre på er själva och på er partners knullkoefficient.

Folkpartiets barmhärtige samarier Utbult är abortmotståndare

"Jag är kristen, och mina kristna grundvärden är det som är min ledstjärna i livet", säger Roland Utbult (Fp) i sin reklamfilm inför EU-valet. "Man skulle kunna sammanfatta det här i Jesu liknelse om den barmhärtige samariern", fortsätter Utbult, och det är ingen slump att han väljer den nya bibelöversättningens samarier. Roland är nämligen en modern människa - och han vill inte framstå som en skrymtare genom att likna sig vid den barmhärtige samariten. Samtidigt vill han passa på att ge en känga åt den obarmhärtige sybariten, den som inte har förstått att sex "inte bara är njutning". Faktum är att ju att sex kan leda till graviditeter och därmed aborter. Därför bör vi få våra unga att besinna sig. Det här ligger i linje med påvens inställning att rätt sätt att bekämpa aids är att motverka knulleriet i folkdjupen.

Roland är med i Facebook-gruppen "Ja till livet" som är emot aborter, enligt en debattartikel av Gudrun Schyman i Aftonbladet i dag. (Jag försökte kolla, men FB krånglar just nu.) "Utbults kristna konservatism dödar kvinnor", skriver Schyman: 75 000 kvinnor dör varje år på grund av abortförbud. I Europa har vi länder som Polen, Irland, Malta och Litauen där det är svårt eller förbjudet att göra abort. Politiker där skulle naturligtvis välkomna ännu en abortmotståndare i EU.

Jag tycker att vi kan skicka Utbult till Litauen, där han kan få arbeta ideellt med de unga kvinnor han säger sig värna om. Men aborträtten måste värnas inom hela EU, så skicka Schyman till Bryssel!

(Uppdatering 16:10. Jo, Roland Utbult är fortfarande med i Facebookgruppen.)

Har feminismen gått för långt?

Om någon betvivlar att kvinnor som grupp är underordnade män som grupp, kan jag rekommendera läsningen från FN: The Case for Advancing Women in the Global Marketplace. Av den framgår t.ex. att 70 % av alla som hungrar på vår jord är kvinnor och flickor, att var tredje kvinna blir misshandlad, tvingas till sex eller utsätts för andra övergrepp av sin partner, att var femte kvinna under sin livstid blir våldtagen eller utsatt för våldtäktsförsök, att två tredjedelar av världens 776 miljoner icke läskunniga är kvinnor, och så vidare.

Har feminismen "gått för långt"? Det verkar inte riktigt så.

6 % har störst förtroende för Schyman som EU-parlamentariker, säger Sifo

Detta rapporterar Veronica Svärd. FI som annars mobbas ut i DN (där både Piratpartiet och Sverigeodemokraterna får vara med) kan alltså komma att skrälla rejält i EU-valet. Jag vet då vilka jag ska rösta på.

Tips: finns det inga valsedlar från FI i din vallokal, skriv "Feministiskt initiativ" på en blank röstsedel. Men skriv inget annat, för då riskerar den att ogiltigörklaras, även om valmyndigheten förnekar det.