#endofworld

Då var det definitivt: världen ska gå under. Den här gången är det ingen maya-kalender, ingen fånig sekt, ingen övertolkad, pseudovetenskaplig mem. Det är slut. Om ett par veckor. Så vad gör man, är frågan.

Folk reagerar som väntat med att plundra, skända, våldta och mörda till höger och vänster. Ingen kommer ju att bli straffad, inga lagar gäller längre och inte ens polisen fungerar som den ska. Men vad gör du? Det känns kanske inte så meningsfullt att sno en sportbil och blåsa i väg i hundranittio - det kanske bara understryker det hemska, meningslösa och ödsliga i situationen. Supa sig full, jo. Kan man ju göra. Strunta i att gå till jobbet. Men att panga en fönsterruta eller så känns bara så dumt. Det måste finnas ett annat förhållningssätt.

Själv skulle jag nog städa lite. Jag mår så dåligt av att ha det stökigt och smutsigt omkring mig, och man vill ju  inte att nån ska titta in i lägenheten efter apokalypsen och rynka på näsan. "Så fint de hade det, i alla fall" är ett bättre eftermäle. Från vem det nu kan tänkas bli. En rymdvarelse, kanske. Men det är som att ha rent på sig undertill om man skulle råka ut för en trafikolycka.

Ja, och samla barnen runt sig. Tvätta deras hår, klippa deras naglar. Laga god mat till dem och hitta på lite trevliga lekar. Läsa sagor. Så att allt kunde få vara som vanligt en sista gång, fast ändå med en liten guldkant.

Jag skulle nog inte kontakta den där gamla vännen, leverera den sedan länge utestående ursäkten eller utskällningen, betala skulden. Det blir för mycket manus över det; vad är det värt när vi alla vet orsaken till denna omvändelse etc? Nej, det fick vara. Men jag kanske skulle prata en extra liten stund med grannen i tvättstugan, om den nu fungerade.

På Twitter skulle folk käbbla om vilken hashtag som vore bäst, #endofworl eller #theend, kanske? En falang skulle förstås påpeka att alla våra tweets är de sista i världshistorien, så nån särskild hashtag behövs inte. Några skulle hota att blocka alla som skrev om att slutet var nära, andra skulle förklara sig uttråkade av ämnet och åter andra skulle ironisera över folk som kände sig uttråkade av att världen tar slut. Men visst. Ämnet skulle kanske kännas uttjatat efter ett tag. Det skulle i alla fall kännas rätt meningslöst att twittra om det ända in på sluttampen, även om vissa skulle göra det. Niklas Svenssons skulle skriva "FLASH - 10 minuter kvar!" men just ingen skulle läsa det.

Det vore en ganska sorglig historia. Alla skulle vi vara rätt ledsna, eller hur? Men alla skulle inte sörja, för det finns ju en och annan isolerad folkgrupp som saknar internet. Och de flesta nordkoreaner skulle förbli lyckligt ovetande om att de snart skulle förintas medan deras ledare levde sina sista timmar i förtvivlade lyxorgier. Se där ett litet stycke kosmisk rättvisa.