Chartermonster

Jag ser henne bakifrån på planet från Arlanda till Grekland. Två mycket solbrända händer med tjocka fingrar och gulrosa nackellack krafsar i håret. Kliar det? tänker jag ett ögonblick men ser att det är en frisyråtgärd. Håret ska stå rakt ut och därför klöser hon liksom ut det från skalpen. "Gulrosa" skrev jag - finns den färgen ens? Den ser barnslig ut, godisaktig, tjock och halvblank. Men det är ingenting emot håret som är svartvitt på något slags hårdrockaktigt vis, men 20 år för sent och totalförstört av upprepade blekningar och färgningar. Svart med vita rötter och vitt med svarta rötter och så sprej eller gelé eller vax eller alltihop. Krafs, krafs. Det reser sig en sista gång, utmattat som en nästan förintad här på ett antikt slagfält innan spartanerna hugger ner allt motstånd.

Sen vänder hon huvudet i profil och jag ser att hon är medelålders. Det ultrabruna fejset säger nåt till grannen tvärs över gången - jamen, det är ju han! Såklart är det han som luktade sprit redan vid incheckningen före klockan sex. Liksom Stikkan Andersson med charterbränna och slokmustasch fast levande (nåja, bara nätt och jämnt). Såklart. Linne, håriga axlar som är ja, just det, solbrända. Så in i helvete.

Paret dricker nu gin & tonic och därefter öl. Det är en mycket tidig morgon. Han har ring i örat och är nog 58 år och egen företagare. Det är hon med, vem skulle anställa henne, ett chartermonster? Hon trimmar hundar eller säljer prydnadssaker, han säljer bilar eller är VVS-entreprenör. De bor i ett obehagligt hus på landet med emaljerade tavlor och en skitstor plasmateve och egen bar som de kommer att fylla på lite mer när de kommer hem från Grekland igen.  Den här gången blir det femtjärnig metaxa som smakar lika mycket rakvatten som den nollstjärniga. Eller oljig ouzo i en förpackning som ska föreställa en grekisk gud i form av en klocka i form av en katt i form av en väderkvarn i form av en sjöjungfru med en PHALLOS heter det som sticker ut, sa guiden.

De tycker att folk har det för bra i våra fängelser. Det är ju inget riktigt straff. I morgon om en vecka kommer Jeanette och Robin, ja dottern och mågen alltså. Flintastek blir det och så ouzo och metaxa. Jävla långsam bagageutlämning, Fotios och Spiros gick väl och tog en röka och en bira efter de första 25 väskorna, tänkte: "Turistjävlarna kan gott vänta". Såna är grekerna, det är lite manjana över dom. Fin du är i håret i dag. Tack, och du är jättebrun.

Ja, eller så är det helt enkelt så att det handlar om smak. De ser inte ut som och beter sig inte som mina vänner eller andra som jag känner eller tycker är lagom hippa och intellektuella och twittrande. De kanske är fördomsfulla och inskränkta - eller inte. De kanske bygger något som kommer många till glädje. Emaljtavlor hit eller dit spelar faktiskt ingen roll. Och varför skulle de inte ta en drink fast klockan är sju på morgonen? De har inte småbarn i knät och de har semester. Han står och håller om henne i nästa incheckningskö en vecka senare. Det är gulligt och han har snälla ögon och låg hipphetsfaktor. Lyssnar säkert på musik som jag inte står ut med. Det är fullständigt okej, och ömsesidigt. Det är för sorgligt med det där håret, tycker jag. Men det tycker inte hon.