tag:blogger.com,1999:blog-4914686504316559924.post6636891554209027262..comments2023-05-29T10:45:01.431+02:00Comments on Niklas Hellgren: Svartsjuka som social representationUnknownnoreply@blogger.comBlogger12125tag:blogger.com,1999:blog-4914686504316559924.post-508487429250678672009-10-03T00:05:29.351+02:002009-10-03T00:05:29.351+02:00Genusgenier - jo, jag tackar! Ja, skriv! Ska hålla...Genusgenier - jo, jag tackar! Ja, skriv! Ska hålla koll.Niklashttps://www.blogger.com/profile/03240323945287033100noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-4914686504316559924.post-2631926600274819812009-10-02T22:10:18.074+02:002009-10-02T22:10:18.074+02:00Nä, jag vet ju det. Det är bara så att jag så gärn...Nä, jag vet ju det. Det är bara så att jag så gärna vill vara med i min egen illusion av gemenskap som jag får för mig existerar bland er genusgenier. Och då vill en ju inte stöta sig! :)<br /><br />Jag får la ta å skriva någe, helt enkelt. Min poäng är väl att svartsjuka såväl som "den nya individualismen" är ofog vars hemvist på olika sätt maskeras pga vår snäva begreppsvärld.<br /><br />Bara det faktum att jag blir som mest svartsjuk av att få höra att någon annan är bättre på att utföra oralsex på vederbörande, som inte ens är min partner, säger nog rätt mycket i sig...Oscarhttp://www.relationbloggen.senoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-4914686504316559924.post-40937380654539207392009-10-02T15:15:45.570+02:002009-10-02T15:15:45.570+02:00Oscar: det är väl jättebra att du ifrågasätter, oc...Oscar: det är väl jättebra att du ifrågasätter, och alls inget att sucka över - jag gör det i alla fall inte. Problemet med att många är dörrmattor (för att uttrycka saken lindrigt) åt en förtryckande partner är såklart mycket stort. Beroende (ett negativt sådant), och svartsjuka som kontrollinstrument är dock en sida av den här diskussionen som jag inte tog upp här. Skriv gärna om det!<br /><br />Péter: jag håller med även dig. Det finns ett otal manus för hur man ska vara - och många är importerade utan att man är medveten om det. Den gyllene medelväg som du efterlyser vore väldigt intressant att diskutera!Niklashttps://www.blogger.com/profile/03240323945287033100noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-4914686504316559924.post-4261664288734379632009-10-01T15:35:40.876+02:002009-10-01T15:35:40.876+02:00Intressant inlägg, viktiga frågeställningar. Jag f...Intressant inlägg, viktiga frågeställningar. Jag funderar själv på vad jag egentligen tror och tycker. <br /><br />Jag håller helt med dig om att det inte måste vara något konstigt eller dåligt i att behöva andra människor. Det gör vi, och att förneka det vore dumt. Å andra sidan finns det en väldigt stark norm enligt vilken vi ska behöva varandra enligt särskilda mönster. Vissa beteenden och känslor är kraftigt sanktionerade, och vanligtvis är det förgivettagna, outtalade värderingar. Att inte fastna i det är också en bra föresats.<br /><br />Klara skriver här om att "kapitulera för hur man fungerar". Fråga är var gränsen går. Vissa situationer är obehagliga eller obekväma för en eftersom man är ovan, rädd eller hämmad. Då är kapitulation inte det bästa. Men å andra sidan finns det en risk för att man blir martyr för en princip. Hur finner man den gyllene medelvägen? Det är det jag undrar mest, tror jag.Péterhttps://www.blogger.com/profile/04155748757089434545noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-4914686504316559924.post-24712690475307565562009-10-01T12:52:02.075+02:002009-10-01T12:52:02.075+02:00Varför måste jag vara först med att ifrågasätta fö...Varför måste jag vara först med att ifrågasätta för? Suck. Jaja, jag tänkte iaf på att det kanske behöver problematiseras att könsroller bla spelar en roll i hur en förhåller sig till ett mer eller mindre individualistiskt synsätt.<br /><br />Och att jag känner att det behövs beror nog på att jag ser det som ett större problem att många faller tillbaka i en illusionär trygghet hos andra (typ sin (känslomässigt) misshandlande partner) än att sådana som jag inte faller tillbaka på någon alls öht någonsin. Eller så kanske det första beror på det andra.<br /><br />Om inte annat så kanske flera begrepp för att definiera individualismen/människans förmåga till autonomi behövs för att ens kunna diskutera skillnaderna som finns mellan ett beroende av andra människor pga brist på valfrihet och/eller en illusion av valfrihet.<br /><br />Jag menar, "ensam är stark"-vågen är ny och destruktiv men verkar parallellt med idén om-jag-inte-har-en-exklusiv-knullkompis-24/7-så-dör-jag.<br /><br />//Samma Oscar som vanligtOscarhttp://www.relationbloggen.senoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-4914686504316559924.post-20545247243166625702009-10-01T11:15:24.492+02:002009-10-01T11:15:24.492+02:0030+ Just det där återvänder jag till om och om ige...30+ Just det där återvänder jag till om och om igen. Dels för att det är så relevant i mitt egna liv just nu, men också för att det är en diskussion som konstant pågår med mina vänner. Rädslan som vi möter gång på gång hos potentiella partners, som är så rädda för att tvåsamhet innebär att de visar en svaghet, att behovet av någon annan är ett personligt misslyckande och att valet då istället blir att hävda att de inte vill ha ett förhållande och att "alla" förhållanden slutar på samma vis: toffelliv där man försakar sig själv. Tänk om vi kunde se på det nyanserat och erkänna att båda delar kan existera: vi behöver andra runt oss, men vi är fortfarande individer med eget utrymme.Karin - Lillmachohttp://karinen.se/kaosteorinoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-4914686504316559924.post-20382853932667756492009-10-01T10:25:31.570+02:002009-10-01T10:25:31.570+02:00"Man kan erkänna det, inte omedelbart fly skr..."Man kan erkänna det, inte omedelbart fly skrikande upp i bergen när någon vill vara en nära, när någon faktiskt erkänner det: "Jag behöver dig." Att våga medge att vi behöver varandra måste inte vara synonymt med att böja sig för den traditionella tvåsamhetens alla ukaser, inte att ge efter för heteronormer och kärnfamiljkramande."<br /><br />Där sa du något viktigt som jag tycker har försvunnit i vårt moderna samhälle. Vi förväntas alla vara så oerhört individualistiska. Alla kopplingar till eller behov av en annan människa anses nästan suspekta.Medelklassmanhttps://www.blogger.com/profile/17385728879628103706noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-4914686504316559924.post-67214710148324425852009-10-01T09:53:46.969+02:002009-10-01T09:53:46.969+02:00Håller med föregående talare, mycket mycket bra te...Håller med föregående talare, mycket mycket bra text.<br /><br />Jag jobbar fortfarande på att erkänna att jag behöver folk, eller för den delen att våga känna det själv; varje gång jag vågat eller nästan vågat har det straffat sig.Juliahttp://juliaskott.wordpress.com/noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-4914686504316559924.post-5514515193119952882009-10-01T09:34:54.447+02:002009-10-01T09:34:54.447+02:00Tack ska ni ha! Jag blir väldigt glad - och en smu...Tack ska ni ha! Jag blir väldigt glad - och en smula överraskad, faktiskt - över att inlägget tydligen berörde så pass mycket. Det vore superintressant att se er skriva mer om det här ämnet, som liksom både är så uttjatat och nytt på samma gång.Niklashttps://www.blogger.com/profile/03240323945287033100noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-4914686504316559924.post-50702544013882807362009-10-01T08:26:44.146+02:002009-10-01T08:26:44.146+02:00Jag sitter också och hittar nya meningar varje gån...Jag sitter också och hittar nya meningar varje gång som jag vill citera och tänka vidare kring. På ett djupt privat plan sa du någonting mycket viktigt till mig i det här inlägget, på ett bredare teoretiskt plan också.Elinhttps://www.blogger.com/profile/09898619088267769069noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-4914686504316559924.post-31362360976627089842009-09-30T22:36:49.678+02:002009-09-30T22:36:49.678+02:00"Förresten kanske vi ska fimpa Descartes en g..."Förresten kanske vi ska fimpa Descartes en gång för alla och sluta klyva oss i kropp och själ, individ och omvärld, förnuft och känsla eller kön och genus. Jag tycker det. Det är inte helt säkert att vi har ett inre som är frikopplat från ett yttre. Det kanske snarare är så att vi upplever världen som helheter, genom våra kroppar, tillsammans med andra, att inte bara kroppen och själen sitter ihop utan också kroppar med kroppar."<br /><br />"Att våga medge att vi behöver varandra måste inte vara synonymt med att böja sig för den traditionella tvåsamhetens alla ukaser, inte att ge efter för heteronormer och kärnfamiljkramande."<br /><br />Så bra, så mitt-i-prick, så där så jag är förbannad att det är för långa textstycken för att citera i tweets och sprida till alla. Konstruktiv kommentar kan jag inte komma på någon alls just nu, sitter mest och gapar över hur bra den här texten är.Karinhttp://karinen.se/kaosteorinoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-4914686504316559924.post-27377927308425314792009-09-30T22:31:47.169+02:002009-09-30T22:31:47.169+02:00Tycker din slutsats är strålande. I vissa lägen är...Tycker din slutsats är strålande. I vissa lägen är det faktiskt helt okej att ställa krav. I vissa fall är det kapitulering för hur man fungerar som faktiskt är det bästa. <br /><br />Mycket bra inlägg!klarahttp://www.kurvigheter.se/klaranoreply@blogger.com