Dagens ord: ebolali

ebolali´ (nylat. ebolali´a, av 'eget boende' och grek. lalia´ 'tal', 'prat'), tvångsmässig upprepning av frasen 'eget boende', se Schlingmanns syndrom.

Källa: Nationalencyklopidins alternativupplaga

Biologistiska biologer

Biologi är studiet av de levande organismerna, som bekant. Men vad är biologism? Jo, det är diskursen som förklarar människans beteende som ett resultat av nedärvda biologiska faktorer. Martin Ingvar på DN:s Insidan kommenterar serien om mäns våld så här: "Visst kan det sociala och det kulturella spela in, och alkoholen har en viktig roll. Men det är ändå generna och testosteronet som är de allra viktigaste orsakerna till att män använder mer våld än kvinnor." Och vidare: "Kvinnors hjärnor badar inte i testosteron - men det gör männens." Ja, och sen kommer den biologistiska klassikern att "aggressiva hannar har gynnats under evolutionen".

Martin Ingvar är givetvis inte ensam om att förklara skillnader i beteenden med biologi. En annan biologist är Tomas Eriksson, som bland annat skriver att "[v]id den kromosomavvikelse som brukar förknippas med vad som har kallats 'supermän' (supermale syndrome), föreligger i stället en (eller ibland flera) extra Y-kromosomer (47, XYY). Dessa män är ofta långa, har ofta 'maskulint' utseende och de har rapporterats vara överrepresenterade bland vålds- och sexualförbrytare".

Ja, det låter ju bestickande. Men det är fel. Teorin om dessa "supermän" är vederlagd, vilket man lätt kan läsa sig till, bl.a. här. Däremot blir vissa av dem långa men inte muskulösa, utan ger ett "klumpigt" intryck. De får oftare svår akne och har oftare inlärningssvårigheter. Ja, vad är arv och vad är miljö i det här fallet? Skulle man kunna tänka sig att någon som är stor och klumpig, full med finnar och inte får tillräckligt med stöd i skolan riskerar att få det lite svårare i livet? Ja, det låter inte otroligt. Det låter inte heller otroligt att föräldrar som satsar på att deras söner ägnar sig åt lite extra motorikträning, får läxhjälp och Roaccutan kommer att finna att det går bra för dem. Och de allra flesta "supermän" går inte att skilja från vanliga XY-män. De är så svåra att urskilja att de allra flesta går igenom ett helt liv utan att känna till sin extra Y-kromosom.

Och så har vi det här med den testosteronindränkta manshjärnan. Att den teorin är felaktig kan man bl.a. läsa sig till här. Om män blir aggressiva av testosteron så borde de bli mindre aggressiva genom att man kastrerar dem kirurgiskt eller kemiskt. Fausto-Sterling redogör för ett sånt experiment. Det ledde dock bara till att nio av sexton snöpta män dog i en våldssituation. Och för övrigt vet man inte vad som är hönan och ägget: det kan mycket väl vara så att en våldsam livsstill eller en fängelsemiljö kan ge upphov till ökad testosteronproduktion.

Själv har jag mer östrogen än de flesta kvinnor, eftersom jag är över 50 år. Har jag blivit mer omvårdande de senaste åren? Nej, jag är precis samma blödiga typ som jag var när jag var 15 - eller 12. Däremot har jag blivit lite klokare med åren, och har lättare att lägga band på mitt humör i dag när jag är stressad. Det tror jag att jag delar med de flesta femtioplussare. Att vi också delar dalande testosteronnivåer säger ingenting mer än att det finns en samvarians.

Visst finns det biologiska skillnader mellan XX och XY. Och visst finns det personlighetsdrag som vi ärver. Ett sådant är resiliens, d.v.s. förmågan att klara påfrestningar: en del av oss är lite känsligare än andra. Det kan spela en viss roll, men långt viktigare är hur vi har det när vi är barn och unga. Teorin om maskrosbarn är lika förlegad som teorin om supermän. De flesta maskrosbarn har haft någon vuxen som har stött dem när föräldrarna svek.

Men varför uppstår såna här teorier? Varför är biologisterna så övertygade om att biologin är viktigare än miljön? Tja, vad är biologi - egentligen? För att svara på det kan man lika gärna fråga vad geometri är. Geometrin studerar olika figurers egenskaper bland annat genom att utgå från vissa geometriska objekt, som cirkeln. En perfekt cirkel existerar inte i naturen, alltså är cirkeln ett slags idealfigur, en abstraktion. Men vi leker alltså att den existerar och ställer upp vissa axiom om dess egenskaper. Det funkar jättebra. Det går till och med att utifrån geometri och algebra etcetera konstruera ett fantastiskt teoribygge kallat matematik. Och inte nog med det: matematiken och vetenskapen fysik kan låta oss bygga hållfasta broar och höghus. Men vardagsvärlden är oändligt mycket mer komplicerad än vetenskapen. Vetenskapen springer ur vardagen och kan på många sätt förklara vardagen, så länge man nöjer sig med att studera isolerade fenomen. Men även om vi använder hållfasthetslära och psykologiska tester så kan vi få klantiga brobyggare. Eller så får vi en perfekt bro, men den blir påseglad av en mobil lyftkran. Sånt är livet: komplicerat.

Att bron blir påseglad är förstås inte ingenjörernas fel. Att någon står och drömmer om Blondinbella på jobbet är inte den psykologutbildade personalrekryterarens fel. Men betongblandningen kan bli risig lik förbannat. Det lustiga är att framförallt naturvetare tror att de studerar "den objektiva verkligheten", när det de studerar är en idealbild av verkligheten. Det lustiga är att vetenskapen, som är sekundär till livsvärlden, vänder på steken och hävdar att den där irriterande imperfekta verkligheten är sekundär till vetenskapen. Men sån är väl människans natur (det har bergis med nåt hormon att göra). Och det är samma sak med biologer och biologism. Biologi är jättebra, det är jag den första att skriva under på. Men biologism är bara pinsamt.

Kan du de här lagarna och förordningarna?

1/ Lagen (2008:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument.
2/ Kungörelse (1971:1019) om tillämpning av stadgan om prövnings- och anmälningsskyldighet för verksamhet som avses i kap. 6 art. 3 i gränsälvsöverenskommelsen mellan Sverige och Finland
3/ Förordning (1985:997) om anmälningsskyldighet beträffande asbest i ventilationsanläggningar
4/ Lag (1995:1570) om medlemsbanker
5/Förordning (1976:554) om grupplivförsäkring åt vissa doktorander

Inte? I så fall borde du inte få bo i Sverige. Moderaternas senaste rasistiska krav på invandrare är att de ska skriva under en försäkran om att de känner till svenska lagar och förordningar. Om det senare visar sig att de har brutit mot denna "överenskommelse" (haha) så kan eventuella bidrag dras in.

Om jag var på flykt från ett land där jag riskerade spöstraff, fängelse eller avrättning för att jag var bög, så skulle jag givetvis skriva på vilket papper som helst för att få bo i det nordiska paradisland som kallas Sverige. Ja, jag skulle nog till och med välja att bo bland människor från mitt ursprungsland. Det blir ju lite enklare att klara sig då. Här finns ju folk som uppenbarligen behärskar sånt som Lag (1923:116) om hundskatt. De talar mitt språk, har bott här ett tag och kanske får jag kvarta hos nån av dem, kanske får jag ett jobb hos nån avlägsen kusin eller så.

Men fy mig! Jag får ju inte bo i en "överetablerad" kommun. Nej, jag ska - helt frivilligt, förstås - bosätta mig i Hjoggböle eller Öregrund. Annars kan jag inte påräkna någon hjälp från staten. Det är för mitt eget bästa, egentligen. Jag måste ju insupa "viktiga svenska värderingar om jämställdhet och så vidare", för att nu citera Per Schlingmann. Alltså jämställdhet för vissa.

Keith Olbermann om Proposition 8

Jag minns inte vem som uppmärksammade mig på det här klippet med Keith Olbermann. Jag hade inte hittat det utan hjälp, så tacka inte mig, tacka Anonym. Men sevärt är det.

I Sverige har vi en (alltför lång) rad före detta sportjournalister som har blivit programledare i nyhetsprogram eller bara lekledare för trams-tv. Olbermann var också sportjournalist från början. Men där slutar likheten med Peter Jihde. Liksom.

Filatelist får ortopedtjänst

-Sho bre, Carl-Johan. Det var inte i jåns!
-Sho bre, Otto. Hur är läget, mannen?
-Jo, gussen är lite tröttish, men vi får in fett med cash på hennes stafetttjänst.
-Utmärkt. Jo, vi har ju den här Arvid Mörne. Han har en del skolk i slutbetyget från gymnasiet, men klarade sina studier på KI med bravur.
-Skolk och skolk... Han skriver att tog ledigt ibland för att ägna sig åt sin frimärkssamling.
-Aha. Det var en annan femma. Vad står det mer?
-Hm... Han randade på kardiologen på Danderyd och hade egentligen tänkt bli invärtesmedicinare, men så blev han intresserad av knäproteser. Nu har han en jättesamling. Han är en riktig huvudfoting, men det är ju bara en fördel.
-Absolut. Har du någonsin hört talas om en empatisk ortoped?
-Haha! Vi tar in honom.

Ja, så kommer det att se ut i framtiden om Kristdemokraterna får råda. Ett ideellt engagemang ska synas i betygen, tycker Gunilla Tjernberg enligt SvD.

Undulatskötsel. Knattevarpa. Queermakramé. Se där några exempel på ideellt engagemang som bör belönas och betygsättas, tycker jag. Vi går en härlig framtid till mötes i Fistdemokraternas bruna Sverige.

Förnya körkortet?

Husläkarmottagningen i Vällingby vill inte raska igenom att hälsoundersökning som väl tar max fem minuter för att jag ska få förnya mitt körkort för högre behörighet (jag har ABeCDe). Nä, jag hänvisas till en helprivat mottagning - och där kostar det 1 000 kronor. Tusen spänn för fem minuter! Tack, tack, kära vårdpolitiker.

Allt lagligt är inte friskt

<- Johanna Tukiainen fick 200 sex-sms
av Ilkka Kanerva ->
Sjukt eller friskt?

Tja, det ansågs tillräckligt sjukt för att Kanerva skulle tvingas avgå som utrikesminister. Det var en heterosexuell tragedi såklart, och det är något sjukt med den där dragningen till det motsatta könet. Den gör heterosexuella män i medelåldern alldeles lealösa av kättja, får dem att tappa omdömet i sina feberdrömmar om att få gosa in sig bland de kvinnliga behagen.Det är lagligt, men allt friskt är inte lagligt, skriver Maria Abrahamsson i SvD i dag. Anledningen till denna tänkvärda maxim (nej, jag skojar såklart) är att Socialstyrelsen gör om den svenska upplagan av ICD-10. Man tar bort vissa koder som sjukdomsklassar exempelvis BDSM. (Det borde egentligen inte vara en sån jättenyhet, eftersom flera av koderna togs bort redan 1981, men återinfördes 1987 då man strikt följde den internationella versionen.)

Det här ger ändå upphov till en del frågor. Varför förstår till exempel varken Maria Abrahamsson eller Blogge Bloggelito skillnaden mellan "sexuell läggning" (eller "preferenser" som Blogge uttrycker saken) och "könsidentitetsstörning i barndomen" eller transsexualism? Man kan ju tycka att det ska gå en skiljelinje mellan att kåta upp sig på Tukiainen och att uppleva att man är född i fel kropp - eller föredra att gå i klänning ibland, även om man heter Ilkka. Själv tycker jag att den könsdimorfism som präglar vår kultur borde kunna hänföras till det ICD-10 klassar som kroniska vanföreställningar.

Att transsexualism fortfarande ska vara sjukdomsklassat beror på att det ska gå att få behandling som könskorrigerande kirurgi. Men vill man ha det gäller det att hålla tungan rätt i mun, vilket bl.a. Trollhare har beskrivit. I USA finns det särskilda coacher som lär behandlingssökande transsexuella vad de ska och inte ska säga till sina utredare, för annars blir det inga försäkringspengar och ingen behandling. Här i Sverige måste man vilja transitera fullt ut: några "mellanlägen" mellan de båda extremerna "man" och "kvinna" gives inte. Och man måste alltså vara sjuk. Ja, transsexualism kan verkligen beskrivas som en sjukdom, en dödlig sjukdom. Många har tagit livet av sig för att de har nekats behandling eller för att de inte stod ut med att vara så fel. Men sjukdomen existerar bara som motpol till det samhället klassar som friskt.

Åter till Abrahamsson, och nu hennes exempel med cykelsadelsex. Jag undrar varför hon ägnar sån stor iver åt att beskriva fetischister som sjuka? Varför skriver hon att allt som är friskt inte är lagligt? Antagligen för att visa sin distans till De Där. Ingen ska kunna beskylla henne för att kleta in cykelsadlar eller vilja bli upprumpad. Nej, här har vi en kärnfrisk, heterosexuell, vit medelklasskvinna, kemiskt befriad från de mörka drifter som styr de perversa. Jo, hon applåderar Socialstyrelsen. Men bara med en hand.

Kanerva tvingades avgå på grund av en "olämplig förbindelse". Den ansågs visserligen laglig, men sjuk. Det tycker jag är sjukt. Själva har vi en utrikesminister som har haft aktier i Lundin Oil. Det borde ha diskvalificerat honom för all framtid. Men aktieinnehavet var ju lagligt? Ja, men helt sjukt.

Men på Maria Abrahamssons stolligheter ser vi inget slut

All forskning, oavsett inriktning, måste följa en viss metodik för att kallas vetenskaplig. Forskning kan inte bygga på löst tyckande, inte sakna anknytning till en forskningstradition, inte utövas utan etiska riktlinjer, inte sakna en frågeställning eller problemformulering. Detta gäller såväl naturvetenskaplig som samhällsvetenskaplig eller humanistisk forskning.

Att all forskning inte är god forskning är självklart eftersom alla forskare inte är goda forskare, lika lite som alla ledarskribenter är goda ledarskribenter. Så tyvärr kan forskare som Eva Lundgren trampa rejält snett ibland. Andra forskare myglar till sig anslag, fuskar med sitt material eller struntar i de etiska riktlinjerna. Ingenting av detta är förvånande, och ingenting av detta är förbehållet en viss typ av forskning.

Och ingenting av ovanstående begriper Maria Abrahamsson , som i sin ledare i SvD i dag går till angrepp mot det hon kallar för genusforskning. Hon skulle inte sörja om inte en krona anslogs av statliga medel till sådan forskning, skriver hon. Abrahamsson tror sig nämligen kunna bedöma vad som är vetenskapligt respektive ovetenskapligt, och till den senare kategorin hänvisar hon all forskning som har med genus att göra. Ja, inte bara all forskning, allt genustänkande över huvud taget. Det är inte förvånande med tanke på hennes reaktionära åsiktsprofil, men det är synd att hon ska få skriva på en seriös morgontidnings ledarsida. Läsare kan ju förledas att tro att hon har fog för sin kritik. I själva verket är hon djupt okunnig om det område hon så ofta skriver om, eller också är hon intellektuellt ohederlig eller styrs av en politisk agenda. Vid närmare eftertanke är hon nog alltihop i en osalig blandning.

1/ Okunnighet
Maria Abrahamsson likställer till exempel värdegrundsarbete med genusarbete. Men genusarbete är bara en del av det värdegrundsarbete som man bland annat kan läsa om i läroplan för grundskolan:

Skolan skall främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse. Omsorg om den enskildes välbefinnande och utveckling skall prägla verksamheten. Ingen skall i skolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder eller för annan kränkande behandling. Tendenser till trakasserier och annan kränkande behandling skall aktivt motverkas. Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap,öppen diskussion och aktiva insatser.

2/ Intellektuell ohederlighet
Abrahamsson skriver också att Fi-ledamoten Veronica Svärd "bloggar instämmande när det görs judefientliga påhopp mot professor Bo Rothstein". Att så inte är fallet går lätt att läsa sig till. Men det kan eller vill Abrahamsson inte göra. Jag lutar åt att hon inte vill, för en ledarskribent borde ändå vara hjälpligt läskunnig. Hon vill alltså inte och uppvisar därigenom prov på intellektuell ohederlighet av första rangen. Veronica Svärd bemöter kritiken här.

Så till

3/Abrahamssons politiska agenda
Gudrun Schyman, som Abrahamsson beskriver som "rikets första feminist", har nu en "smart strategi" för att "gynna henne i den hårda konkurrensen med sverigedemokraterna och junilistan om personkryssen i nästa års EU-val": hon ska liksom låtsas oroa sig för den växande fascismen i Europa. Smart, va? Vem anser inte att "det liggger i den demokratiska världens intresse att hålla rent från fascismen"? Men i själva verket vill hon alltså bara fiska röster. Vad det hela handlar om kan ni läsa här. Att Maria Abrahamsson är intellektuellt ohederlig har jag redan bevisat. Och här ser vi tydligt hur Timbro via Abrahamsson gör allt för att misskreditera Feministiskt initiativ.

Jag tar tillbaka det där med "seriös morgontidning", förresten. En ledarredaktion som håller sig med en så robotaktig åsikts-terminator som Maria Abrahamsson är ungefär lika seriös som en fuskande forskare.

I dåligt sällskap

Per Gudmundson skriver i SvD om Socialistiskt forum på ABF i morgon. En av programpunkterna handlar om Aleksandra Kollontaj, vilket Gudmundson förfasas över och kallar Stalinromantik. Jo, Kollontaj var Sovjetunionens sändebud i Stockholm 1930-45. Men hon var också en av de tidigaste feministerna, och jag misstänker att det är den aspekten som ABF vill ta fasta på. Gudmundson tycker att LO bör akta sig för dåligt sällskap av odemokratiska krafter. Jag håller med. Jag tycker att även borgerliga politiker bör göra det. I Landskrona säljer de borgerliga tillsammans med Sverigedemokaterna ut kommunala tillgångar. Jag tycker att Sd är dåligt sällskap, vad tycker Gudmundson?

Moderaterna vill avskaffa straffmyndighetsbegreppet. Moderaterna i Skåne vill att den som döms för våldsbrott tredje gången automatiskt ska få maxstraff. Three strikes and your out, liksom. Sd vill återinföra straffarbete för den som inte sköter sig. Jag undrar vilket som är effektivast?

Sd vill "återupprätta en gemensam nationell identitet och "en öppen svenskhet med krav på invandrares anpassning och assimilering till det svenska samhället".

Så här skriver moderaterna i Skåne: "Alla har en skyldighet att göra sitt bästa för att försörja sig och att acceptera de värderingar som bär upp Skåne. Vi välkomnar den som söker sig hit från våld och förtryck, men ställer också krav på den som vill bygga sin framtid här. Det handlar om riktiga jobb, inte passivt bidragsmottagande". Ja, där hör ni. Tro inte att ni ska få leva på bidrag, och tro inte att vi tänker välkomna er om ni inte accepterar de värderingar - våra värderingar - som "bär upp Skåne".

Känns tongångarna igen? "Invandrares anpassning och assimilering till det svenska samhället"...

Kristdemokraterna vill att bara män och kvinnor ska kunna ingå äktenskap - det vill Sd också. Ja, det finns mycket som förenar borgerliga politiker och sverigedemokrater. Det dåliga sällskapet är redan ett faktum.

Halvtaskig gaydar

Jag testade min gaydar här efter att ha läst Trollhares inlägg och fick bara 70 % rätt, vilket förvånade mig. Men jag klarade bögarna bättre, vilket alltid är någon tröst. Och det hade gått mycket bättre om det var svenskar.

Hjälplösa bylten?

Paolo Roberto tycker inte att vi ska ha en delad föräldraförsäkring, för då får kvinnorna den tråkiga perioden när barnet är ett hjälplöst bylte som inte kan fixera blicken. Sen får papporna allt det skojiga, liksom. Om det här skriver Sanna Rayman i SvD i dag. Men snälla ni... Barn kan faktiskt fixera blicken senast vid två månaders ålder, och det börjar långt tidigare än så. Skulle ett sexmånaders barn vara "ett hjälplöst bylte"? Haha! Ta och läs på om ni nu inte har egna barn. Själv tycker jag att det första halvåret är en alldeles fantastisk period, när barnen utvecklas i rekordfart. Alla perioder i barnens liv är fantastiska, för övrigt. Och att det är mamman som ammar är liksom inte synonymt med att ingen annan kontakt är möjlig. För övrigt måste man inte amma i sex månader. (Barn som har en ärftlig benägenhet för astma, eksem och födoämnesallergier får däremot besvär i lägre utsträckning om de helammas i fyra månader.)

"Vi har principer som vi på ytan är eniga om, men en praktik som kraftigt motsäger att vi innerst inne delar de där principerna", skriver Rayman. Allt är inte politik och jämställdhet bör inte bara räknas i månader, liksom. (Djärv hypotes: det kan också vara så att det finns strukturella förklaringar till varför inte fler pappor utnyttjar sin del av föräldraförsäkringen.) Rayman refererar till ett fall där pappan inte erkände faderskapet förrän efter fyra år. Detta var för att få slippa vara barnledig utan att familjen skulle förlora stålarna från de båda pappamånaderna. Och tänk om fler gör så på grund av en delad föräldraförsäkring! Och tänk vidare om mamman skulle dö! Då står barnet där utan någon förälder.

Där hör ni. Vi riskerar alltså att göra barn föräldralösa på grund av vår politiskt korrekta vilja att få papporna att ta ansvar för sina barn och vår likaledes fjantigt PK-aktiga vilja att mammorna inte ska halka efter i arbetslivet. Det är ju helt oansvarigt.

Det här var nog det tyngsta argumentet mot en delad föräldraförsäkring jag har läst hittills. Eller också är det någon som har blivit lite väl duktig på att fixera blicken.

70 miljoner till barnmisshandel

Ja, ni läste rätt. Regeringen ger 70 miljoner om året för att föräldrar ska misshandla sina barn enligt Supernanny-modellen om bestraffning och belöning för att få ungarna att inte störa så mycket. Det här visste jag inte, men det framgår av Dokument inifrån som visades nyligen på SVT. Ni kan se programmet på SVT Play här.

Det går nästan inte att se programmet. Det är så jävla outhärdligt att bevittna hur idiotiska föräldrar begår övergrepp mot sina barn att mina tårar bara strömmar. Det här är alltså modellen för hur vi ska bete oss mot de barn som inte har bett att bli satta till världen. 

Fy fan!

En gammal dagishatare slår till igen

Elise Claeson skriver i SvD: "När barnen i världens bästa välfärdsland skär sig och sparkar ihjäl varandra ropar de på – change". Och alltihop är förstås förskolans fel. Moderaterna förespråkar max 40 timmars dagisvistelse - som om det vore vanligt att barn går längre än så på dagis. Det är det inte. Och att barn mår bäst av att knyta an till en förälder, vilket Claeson tror sig veta, stämmer inte heller. Faktum är att hon ljuger lika friskt som hon alltid har gjort. Men om ni vill veta hur mycket hon har på fötterna för sina galna teorier kan ni ju läsa den intervju som Skick återger här. Vill ni ha fakta i målet om dagisbarn och deras tillvaro kan ni läsa mitt gamla inlägg som var riktat till Dilsa Demirbag-Sten här.

Hur en förhållandevis vettig person som Sanna Rayman kan vilja figurera på samma sida som Elise Claeson, Göran Skytte eller Maria Abrahamsson övergår mitt förstånd.

När kvinnor tänker fel

Barbro Alving definierade en gång intuition som "när kvinnor tänker snabbt". Intuition är en klassiskt könskodad egenskap: män är rationella, kvinnor inutitiva. Och vilket är bäst? Att tänka rationellt, såklart. Anneli Andersson från Uppsala universitet och Mia Heikkilä från Försvarshögskolan har på uppdrag av Svensk Kärnbränslehantering AB, SKB, skrivit en studie om mäns och kvinnor olika attityder till slutförvaring av kärnbränsle. Den kan ni ladda ner här som PDF. Gör det, för den är mycket läsvärd, rentav rationell.

Som utgångspunkt tar Andersson/Heikkilä EMU-omröstningen, där kvinnorna fällde avgörandet. Detta förklarades av företrädare för socialdemokraterna med att de inte hade fått tillräcklig information. De röstade alltså "fel" på grund av "okunnighet", och inte nog med det: de var alldeles för insnöade på trygghetsaspekten. Typiskt tjejer, liksom. När det nu visar sig att kvinnor är mer negativt inställda till kärnkraft och slutförvaring av utbränt kärnbränsle aktualiseras förstås den debatten. Det Andersson/Heikkilä visar på ett mycket övertygande sätt är hur det manliga, "rationella" och därmed korrekta, respektive det kvinnliga och trygghetsknarkande, felaktiga sättet att resonera kring kärnkraft och slutförvaring bottnar i de genusmönster som genomsyrar vårt samhälle. Det förvånar inte mig, men det förvånar Maria Abrahamsson - vilket inte förvånar mig.

Abrahamsson tar fasta på några lösryckta formuleringar i forskarnas rapport och hånar därefter SKB: "Om bolaget har så dåligt omdöme att man tror att kärnavfallssäkerhet har något med könsskillnader att göra, vilka andra tokigheter kan då behöva granskas hos Svensk Kärnbränslehantering AB?"

Men ingen har påstått att säkerheten har något att göra med könsskillnader. Däremot är det kanske inte så underligt om en förskolelärare på ett dagis nära ett kärnkraftverk funderar på att man knappast kommer att kunna sätta barnen i säkerhet vid ett reaktorhaveri. En gravid kvinna kanske oroar sig för fosterskador vid eventuell strålning. En undersköterska på en avdelning för patienter i livets slutskede kan också fundera på hur det blir om larmet går vid reaktorn. Eller som forskarna skriver:

"Individer med olika erfarenheter, ingenjören med det tekniska kunnandet och inflytandet, den gravida kvinnan i närområdet, förskolläraren eller sköterskan, ställer olika frågor och gör inte sin mer eller mindre medvetna konsekvensanalys utifrån samma parametrar eller ens samma information."

Maria Abrahamsson hoppar över hela genusanalysen i rapporten. Den passar henne inte. Hon förlöjligar rapporten och ifrågasätter vad sånt här ska vara bra för. Men hon skriver att hon "sätter på sig sina genusglasögon" när hon läser Andersson/Heikkilä. Hon försöker verkligen, men oj så glasögonen immar igen. Ja, stackarn. Hon kanske skulle behöva en läs-tv? Nej, det skulle inte hjälpa. Den som tillhör en härskande norm ser inte normen. Man ser inte normen för man ser genom normen. (Ja, här funkar glasögonmetaforen rätt bra. Men vi skippar det där med "genus-", va?)

Hade Barbro Alving varit redaktör för SvD:s ledarredaktion hade hon sagt åt Maria Abrahamsson att göra sin läxa innan hon skrev artikeln. Men Bang var en riktig och fri journalist, inte en Terminator-liberal åsiktsmaskin.

Homosexuella borgmästare och andra enhörningar

Jag har just tittat på SVT Play, programmet Beckman, Ohlson & Can, där man dryftar om bögen har fastnat i kvinnofällan. Rätt intressant. Men så säger Roger Wilson något som får mig att hoppa till: "Det finns ganska många städer som har homosexuella borgmästare." Eh... Jag kollar i NE. Det har inte funnits några borgmästare i Sverige sen 1971. Men ingen av de andra i programmet reagerar. Apropå politisk medvetenhet.

Död åt familjen? Ja, men inte på det viset.

Göran Skytte skriver triumferande i SvD i dag att Gudrun Schymans paroll "Död åt familjen" tas emot med döva öron av svenskarna. Vi svenskar gillar våra traditioner, nämligen, och gifter oss så det står härliga till. Det finns bara tre fel med det resonemanget (inte mycker för att vara Skytte). För det första ökar antalet skilsmässor nästan lika mycket - och fortfarande slutar varannat ingånget äktenskap i skilsmässa. Så här skriver SCB i sin befolkningsstatistik för första halvåret 2008:

Antalet ingångna äktenskap har ökat med 5 procent från 19 293 till 20 205 jämfört med första halvåret 2007. De flesta bröllopen, 10 894, firades på en lördag. Antalet skilsmässor har ökat med 4 procent eller 356 stycken jämfört första halvåret 2007. För övrigt gifter sig allt färre i kyrkan, vilket inte borde glädja Skytte.

För det andra så var Schymans avsiktligt provokativa uttalande inte riktat mot familjen i sig, utan mot det faktum att kvinnor och barn lever farligt där:

Den största delen av det våld som kvinnor och barn utsätts för sker i familjen. Under hösten provocerade jag till debatt om just det här under rubriken "Död åt familjen". Orden "död åt familjen" tycks konstigt nog uppröra mer än den verkliga döden i familjen. Vi vet att det statistiskt sett är farligare för en kvinna att var hemma, än på krogen, en fredagskväll. Vi måste våga se och diskutera allt det våld som finns, i just den traditionella kärnfamilj som man från borgerligt håll så liderligt [sic!]försvarar. (Hela talet hittar ni här.)

För det tredje så måste man inte vara gifta för att vara en familj. Liksom.

Så Skytte narras som vanligt.

Heidegger på Hemköp

Jag köpte en stor förpackning pyttipanna. Inte för att jag äter det själv, men ett av barnen älskar, nej dyrkar pyttipanna. Och i dag fick man den åtta spänn billigare om man tog en kupong som hängde på gondolen. Som vanligt skulle man fylla i sitt namn innan man lämnade den i kassan, och jag skrev "Martin Heidegger". Jag brukar annars skriva "Jesus Kristus", men vafan... Nån gång ska man väl kunna variera sig.

Och så funderade jag på varför man ska fylla i sitt namn. Vad ska de med det till? Är det för att kassapersonalen ska kontrollera att man inte köper två förpackningar samma dag? Eh... Det låter inte så sannolikt. Är det för att pyttipannafabrikören ska kunna skicka ut reklam? Nej. Man behöver bara fylla i sitt namn, och det är nog inte så många av oss som går att hitta uteslutande på våra unika namn.

Sen slog det mig: de vill att man INTE ska fylla i sitt namn. Kupongen ska alltså inte lämnas in alls, och många som ombeds skriva sitt namn låter nog bli på grund av någon vag obehagskänsla. Man vill ju inte bli registrerad i onödan. Inte för att det är ett särskilt utmärkande drag för oss svenskar, precis; vi är nog världens mest genomregistrerade folk. Men ändå - det funkar kanske. Vi avstår från att fylla i lappen och avsäger oss därmed rabatten, vilket Herr Pyttipanna tjänar på. Varan köper vi i alla fall för vår reptilhjärna säger oss att den är billigare än vanligt trots att den inte är det.

Återstår bara att göra kupongen ännu mer avskräckande, kanske genom att be folk fylla i namn, adress, personnummer, födelsevikt, religion och sexuell läggning. Sen kan man erbjuda de mest fantastiska rabatter utan att förlora en spänn.

EM i löständer

Just när jag var på väg ut från Pressbyrån hörde jag en ung kvinna som hade stått bakom mig i kassakön säga "EM i löständer" till expediten.

Min värld har förändrats.

Huvudräkning: Vad är 97 gånger 85?

Lätt som en plätt med lite vedisk matematik. Tänk så här:


1/Vad är 100 minus 97? Jo, 3. Sätt 3 till höger om 97.
Gör likadant med 85. 100-85=15 Sätt 15 till höger om 85

97 - 3
85 - 15
-------


2/
Korsvis subtraktion: 85-3=82. Det går lika bra att ta 97-15, för det blir också 82.
Nu har vi det vänstra ledet.

97 - 3
85 - 15
-------
82

3/ Multiplicera de båda högra leden med varandra. 3x15=45
Nu har vi det högra ledet.

97 - 3
85 - 15
-------
82 - 45

Svaret blir alltså 8245.

Det här gäller för tal som ligger nära 100. Hur nära de måste vara vet jag inte, men det är ju rätt coolt att kunna räkna ut 97x85 i huvudet, lika fort som du räknar ut det med penna och papper på det gamla vanliga sättet.)

Ännu enklare: Vad är 75x75? Jo, alla såna tal upp till hundra (25x25, 55x55...) slutar på 25. Tiotalet tar man gånger det närmast högre tiotalet. Alltså tar man 7 gånger 8. Det blir 56. 75x75=5625. 55x55 slutar på 25, och 5 gånger 6 är 30, så svaret blir 3025.

Lika lätt: Hur multiplicerar man två tal vars ental blir 10 om man summerar dem?
Jo, för exempelvis 32x38 tänker man likadant som i exemplen ovan, d.v.s. tiotalet tar man gånger det närmast högre tiotalet. Börja med det. 3x4=12. Där har vi de två första siffrorna i svaret. Sen multiplicerar vi entalen: 8x2=16 och lägger till dem på slutet. 32x38=1216.

Ännu enklare är tvåsiffriga tal som ska multipliceras med 11, som 72x11.
1/ Låt sjuan och tvåan stå kvar, men gör ett mellanrum i mitten: 7 2.
2/ Sen lägger du ihop sju och två. Inte så svårt, va? Det blir 9.
3/ Nian hamnar i mellanrummet. 7-9-2. Klart!

26x11=?
Sära på tvåan och sexan och lägg summan i mitten. Det blir förstås 286.

Och nu till något som bara kan beskrivas som busenkelt, nämligen att dela med nio.
Vad är 26 delat med 9?

Svaret är det vänstra talet plus de båda talen tillsammans som utgör resten.
2, rest 8.

43/9=4 plus resten (4+3) = 9, rest 7.

Jag såg en video med en indisk matematiker som delade ett 24-siffrigt tal med ett annat 24-siffrigt tal. Det gjorde han på en halv minut. Så långt lär jag inte nå, men jag ska banne mig köpa en övningsbok i vedisk matte. Miniräknare? Mobil? Äsch, vem behöver sånt? (Kan jag säga om ett år eller så.)

Något som är betydligt krångligare än vedisk matematik är den avdelning av socialpsykologin som kallas social representationsteori. Läroboken, "Knowledge in context" av Sandra Jovchelovitch, är fanimej ingen lek. Och inledningen till boken om fenomenologi, "Med livsvärlden som grund" av Jan Bengtsson (red.) går inte heller av för hackor. Hör här, bara: "Syftet med epochén är att kunna återföra hela vår förgivettagna erfarenhetsvärld på ett rent och absolut medvetande, på den absoluta egensfären, som Husserl säger i den senare delen av sitt författarskap. Detta medvetande betraktar han som undandraget all världslig relativism. Det finns inte självt i världen, men utgör möjlighetsbetingelsen för allt världsligt som vi kan erfara." Såklart! Tänkte inte på det. Tur att det finns sånt som vedisk matte eller kakuro att koppla av med.

Aldrig har det varit så lätt att stjäla från folket

Kommuninfo bevakar och samlar in information om offentliga upphandlingar i Sverige. Värdet beräknar man till 500 miljarder. Håll dig informerad - snart kan ett äldreboende nära dig vara till salu! Företag som Carema (som knappast behöver den här webbtjänsten) samlar på sig äldreboenden, gruppboenden för utvecklingsstörda, vårdcentraler etcetera. Hela klabbet ska bort! Det är bara en tidsfråga innan ärenden om personlig assistans, kontaktpersonsverksamhet för personer med neuropsykiatriska funktionshinder eller frågor om demensvård hänvisas till ett callcenter i Singapore. Diktaturen där äger ju en stor del av Carema vida moderbolaget Ambea.

Vilka får det då bättre när vård- och omsorgsverksamhet säljs ut? De vårdbehövande? Knappast: vinstintressen brukar inte gå ihop med empati, precis. Personalen? Nej, de får inte högre lön om någon nu trodde det. Tvärtom har det visat sig att de på sin höjd tjänar lika mycket som kommunalanställda, och många får lägre lön. Så svaret på vem som vinner på att Filippa Reinfeldt och hennes kompisar runtom i Sverige säljer ut det som tidigare har varit ditt och mitt är, trumvirvel... Privata företag som Carema. Och diktaturen i Singapore ska äntligen få lite svenska skattepengar. Det är dem väl unt, tycker borgerliga politiker.

Kul att veta om segregation

Visste ni att de flesta som går vidare till akademiska studier inte kommer från arbetarklassen?! Jag vet, det kommer som en chock. Men i dagens DN kan man läsa att unga från arbetarhem väljer bort högskolestudier. Särskilt markant är det med yrkesutbildningar till högstatusyrken som läkare, jurist eller arkitekt. Och regeringens förändringar av skolsystemet kommer att göra saken ännu värre, säger Caroline Olsson, som är ansvarig för att bredda rekryteringen på Karolinska institutet.

Från 2010 kommer nämligen de som har läst på Komvux att få söka till högskoleutbildning utifrån en egen grupp, där platserna är betydligt färre än för dem som söker på gymnasiebetyg, som DN skriver. Man kan gissa vilka som oftare hoppar av gymnasiet. Och som alltså kommer att få det ännu svårare att komma igen, inte bara för att Komvux bantats. Det tycker inte Bertil Östberg, statssekreterare på utbildningsdepartementet, inte är mer än rätt: "Det ska vara lite bättre och prioriterat för dem som ansträngde sig i skolan framför dem som inte gjorde det." Där hör ni, era latmaskar! Och ni som har invandrat till Sverige och gått från SFI till Komvux.

En annan intressant tendens är att antalet män som vabbar blir färre igen. Tidigare ökade männens vårddagar för varje år, men trenden har kommit av sig, skriver DN Ekonomi. Två av tre föräldrar som är hemma med snuviga barn är kvinnor, och trenden går alltså åt fel håll sen en tid tillbaka. Jag blir inte så oerhört förvånad. Men något som gör mig både förvånad och förbannad är att av dagens treåringar så har mer än var femte en pappa som inte har tagit ut en enda dag av föräldrapenningen. Inte en enda, alltså inte ens de tio pappadagarna i samband med förlossningen. För övrigt är småbarnspappor den grupp i samhället som arbetar allra mest.

Pyspunka i plugget

Läst i DN (1): Skolverket varnar för att allt fler friskolor kan komma att läggas ner (Skolverkets rapport har ni här).

Läst i DN (2): Borgerliga kommuner stoppar gymnasiefriskolor.

Vart är världen på väg? Friskolor som är så bra. Ja, kanske inte kvalitetsmässigt, men bra för ägarna. Och fri företagsamhet - bra för Sverige, ni vet. Men skolorna kanske blir bättre om marknadens osynliga hand får vifta med sitt trollspö. Om en skola läggs ner betyder det bara att det råder större efterfrågan på en annan skola. Och varför då? Den har konkurrensfördelar, såklart! Alltså blir det bara de bästa skolorna som blir kvar, varför kvaliteten på undervisningen ökar. Sverige får fler välutbildade elever och kan konkurrera på världsmarknaden. Och tänk så många kvinnor som får starta eget - här har vi äkta, liberal feminism!

Eh... Visst ja. Skolorna läggs ju ner. Men då kan dessa arbetslösa kvinnor välja att prioritera hem och barn. Det är också feminism. Tror jag. Vet inte riktigt hur, men jag ska fråga Elise Claeson. För kvinnorna ropar: "Vi vill vara mammor och ta hand om våra barn!". Det har Claeson skrivit, så då är det sant.

Återstår bara en invändning. De barn och ungdomar som går i en friskola som läggs ner kanske inte inser att det är för deras eget bästa. Här har vi ett pedagogiskt problem som jag överlämnar till Jan Björklund att lösa. Han kanske kan uppmana dem att visa lite jävlaranamma, "runka upp stridskuken" som han sa under sin tid i det militära.

Sanna Rayman blir sympatiflata

X är kallad till cellprovtagning.
Gynekologen: "Använder du p-piller eller nåt annat preventivmedel?"
X: "Nej."
Gynekologen: "Har du tänkt börja med det?"
X: "Nej, det behövs inte."
Gynekologen: "Så du planerar att bli med barn?"
X: "Nej, det har jag inte tänkt."
Gynekologen: "Men du vet hur barn blir till, va?"

Jodå. Men X är lesbisk (och exemplet är autentiskt).

Det här tycker inte Sanna Rayman är nåt att sjåpa sig för: "[V]ad kan väl vara mer kompetensutvecklande för en heteronormativ gynekolog än att få höra 'Nej tack, jag behöver inga p-piller. Jag har flickvän'?" Visst, det kan nog vara lärorikt. Men jag tycker inte att flator ska behöva undervisa gynekologerna.

Det här är nu bara en passus i Raymans ledare. Det hon framförallt skjuter in sig på är "Tiinas genuskontroll" som Expressen ondgjorde sig över häromdagen, d.v.s. att Lunds universitet vill genuscertifiera sina utbildningar. Att Extrapesten har fått saken om bakfoten framgår av intervjun med rektor Göran Bexell i Sydsvenskan. Men det bekymrar inte Rayman, som med kraft vänder sig mot att "Byråkratiska storheter – staten, landstinget eller någon för ändamålet tillskapad kontrollinstans – förväntas rensa bort all mellanmänsklig friktion".

Glöm inte att normer kan vara smörjmedel! Det hela är egentligen ganska enkelt. Normer kan vara både bra och dåliga, och ofta är de omedvetna, skriver Rayman och kåserar om olika händelser där vi råkar vara normativa, vilket kan göra någon stött. Just mer än så är det tydligen inte. Att då granska och motverka normer om kön i undervisningen är såklart överflödigt - nej, det är ett byråkratiskt övergrepp. I Sydsvenskan påpekas att "Utgångspunkter för certifieringssystemet är FN:s deklaration för mänskliga rättigheter och den svenska lagen om likabehandling av studenter i högskolan". Äsch, lappri.

Men inte desto mindre har Sanna Rayman lovat att leka lesbisk när hon går till gynekologen, i bästa solidaritets- och upplysningsanda. Frågan är bara varför hon allt ska gå dit, om inte för p-pillren, avslutar hon sin ledare. Tja, hon kanske är mellan 23 och 60 år? Då blir man nämligen kallad till cellprovstagning.